Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siglufjord igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
estraden och sade något — men det var dumt
i jämförelse med kvinnornas extas — och så
kom en tallrik fram och började sin vandring
bland tunnorna. Wulff och jag kände
emellertid sympati för dessa stackars utposter mot och
i civilisationens tjänst. Vi lämnade var sin
sedel — dumt är det kanhända att berätta —
men det är sant, och vi lämnade också lokalen.
Nu bodde vi alla tre efter vederbörlig
installation i John Wedins våning. Lopporna
och de andra vilddjuren ombord på Emmy
hade blivit för besvärliga. Vi hade knappast
lagt oss och slocknat i de komfortabla
bäddarna förrän vi vaknade av ett buller i
trappan. (Vi bodde i övre våningen.) Samtidigt
reste vi oss upp i sängarna och halvmörkret.
Någon höll på att göra inbrott, och det var
ju vår gästplikt att om möjligt söka avstyra
sådant. Vi knäppte våra pyjamas och mötte
inbrottsmannen. Det var en isländare, full som
ett ägg, som kröp som en trött snok uppför
trapporna — fast ormar äro okända på
Island. Vi gåvo honom ny riktning — nedåt
alltså. Han påstod sig vilja tala med herr
Wedin — trokaiskt uttalat. Om en kort stund
sågo vi honom gå över planen på ögonbrynen
och blinka sig fram, en svår sak, vilket den
som försökt det torde inse mer än väl.
Nirvana!
O Siglufjord! Du äst ingalunda den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
