Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siglufjord igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktansvärt bakrus, att jag tydligt såg kopparslagarnas
arbete innanför tinningarna.
Men trots sin olyckliga belägenhet satte
han sig på så höga hästar som hans tillstånd
medgav. Han var så stryktäck, att jag om han
varit yngre skulle ha piskat upp honom efter
konstens alla regler. Han ville ej samtala med
mig annat än skriftligen etc. etc.
Det blev folksamling omkring oss, en
flinande hop isländare och norrmän. Jag
frågade dem hur de kunde tillåta att jag kallade
deras hövding »en uforskammet Drukkenbolt».
— Jo, det forstaar vi godt.
Då avlägsnade sig sysselmannen. Vid vart
tredje steg vände han sig och mätte mig med
blickarna från huvud till fot och en så komisk
min av læsa majestas, att församlingen
brast i skratt. Nu gick det dock för långt.
»Rak i ryggen som en kall potatis» (som en
norrman uttryckte sig) och med snabba steg
försvann han i en förstuga. Sedan såg jag
honom ej mera. Jag fick veta, att karlen varit
nykterist i många år, men tröttnat för en kort
tid sedan. Då förlät jag honom allt. Och
angivarens roll har alltid tyckts mig
vedervärdig.
Solsken och frid, blått hav och grönskande
fjällsidor!
På eftermiddagen skulle vi prova några
hästar. Man gav Calle Daniel en som aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
