Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haganesviken och Barð
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
isen — man ser på vädret och håller händerna
i fickorna, låter det gå som det vill.
På ett tun stod en svartskäggig bonde och
såg ut som en ledsen viking. Vi frågade honom
på danskisländska efter vägen över dalen till
prästgården. Han stirrade på oss, skakade icke
ens på huvudet. Kanske han var dövstum.
Men över sin husgång hade han två vackert
skulpterade ejdrar, åda och guding.
Snart förlorade sig stigen vi valt, bland
tuvorna. Vi hade tydligen kommit i just den
myren vi velat undvika. Nu gällde det att
hoppa över bruna lavagyttjepölar, balansera
på tuvor, stå rådvill, misslyckas och lyckas.
Men snart kommo vi in bland dvärgbjörk,
dvärgvide och ljung och då gick det bättre.
Och slutligen funno vi den rätta stigen. Just
då kom solen fram, som om den velat
konstatera faktum. Och framför oss låg Barðs
prästgård med kyrkan strax bakom.
En liten pigg pojke i sälskinnsskor kom
ut emot oss och vi förstodo av hans isländska
att han var prästens son och att prästen var
borta för att döpa ett par barn några mil
härifrån, men väntades hem varje ögonblick. Vi
voro emellertid välkomna in så länge.
Prästgården var alldeles nybyggd och helt
av trä. Möblerna voro också nya och av en
viss lantlig elegans, som säkerligen icke
härrörde från Island. Vi gjorde våra reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
