Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Þingvellir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bärsärkarna använde, när de ville liva upp sig
till extas.
»Andskotans helviti!»
Andskoti är det ondas personifikation,
för kort tid sedan avskaffad hos oss av några
s. k. frisinnade präster.
»Andskotans djöfull» är tillkommet
i och med kristendomens införande på Island,
men »Andskotans dóni!» användes säkert
redan av Sigge Fridulfsson. Dóni är vad
danskarna kalla »Svinemikkel», ett
hopkonstruerat djur, invektiv mot en osympatisk
människa.
Litet språkkunskap skadar aldrig läsaren,
om han som jag hoppas efter läsningen av den
här boken beslutar sig för att resa till Island.
Vi veko av vid Austurvöllur för att ta
avsked av konsuln. Utanför konsulatet väntade
han oss själv. Han ville bjuda på en
avskedsbägare och tillkännagav sin avsikt att följa oss
ett stycke på vägen. Denna föresyn för all
världens konsuler tog in champagne och
utstrålade välvilja för resten. Jag kan inte påpeka
detta nog mycket.
Fyra man och åtta hästar stark satte sig nu
vår kavalkad i rörelse österut och inom kort
hade vi lämnat Reykjavik bakom oss. Vägen
var efter isländska förhållanden utmärkt, så bra
att man kunde kalla den väg även efter svensk
måttstock. Man har till och med försökt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
