Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Þingvellir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himmelska, men nästan, och det glänser emot oss
med sina bölgebliksväggar som en löftets
stjärna. Det är hotellet och vi äro hungriga som
vargar efter vår femtiokilometersritt. En sista
spurt, åt vilken hästarna villigt låna sig, ty dem
väntar tunets friska gräs eller åtminstone gräs
i någon form, och vi äro framme.
Hotell på Þingvellir! Möjligen kan Snorri
Shirluson, som var en framsynt och praktisk
man, ha drömt sig något ditåt, men antagligen
låg begreppet gästgiveri i vår mening utanför
de gästfria isländarnas föreställningssfär.
Val-höll är visserligen intet hotell med guldsmidd
portier, hissar, barer och biljarder. Det är ett
envåningshus med matsal, kök och gästrum, där
man på sjömansvis kojar uppåt väggarna.
Ett sällskap engelsmän, dussinet fullt, män
och kvinnor huserade där nu. De voro för
tillfället ute i ängden, men de väntades hem varje
ögonblick. Inom kort hade vi fått några
laxöringar stekta, vilka försvunno som genom ett
trollslag, som det heter. Kaffet är alltid gott
på Island. Vi nedläto oss till och med till
förtäring av bakelser, eljest en föda för kvinnor,
barn och senila män.
Och nu kom det stolta Albion instormande
och fyllde matsalen med sorl. Tydligen
förmöget folk. Deras sportdräkter voro
oklanderliga och kvinnorna voro av den äkta
Burne-Jonesrasen, medan männen voro magra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
