Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Þingvellir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rum, här var Islands hjärtpunkt under nära 900
år. Här har skipats lag, kämpats, lekts och
druckits av alla de män, vilkas bedrifter gått
till eftervärlden i sagor som komma varje rätt
nordbos kinder att glöda. Du invänder att dessa
hjältar voro barbarer, våldsmän, slagskämpar.
Vad skall jag svara? Men tiden var de stora
känslornas, de vilda passionernas, farans och dådens
tid. När Egil Skallagrimsson funnit sin
drunknade älsklingssons lik, lade han det framför sig
på hästen och red till sin fars gravhög för att
öppna den åt sonen. Sagan berättar att intet
ord kom över hans läppar, medan graven
öppnades, men hans tätt åtsittande kläder brusto.
Kalla gärna denna sorg primitiv, kalla
berättelsen saga, men jag vill tro den och förstå den.
Denna lava har trampats av Njáll och
Gunnarr från Hliðarenði, två av sagornas största
gestalter. Där borta på Öxarárholmr
utkämpades envigen, det sista lagliga mellan skalderna
Gunnlaug Ormstunga och Hrafn och
holmgången gällde den sköna Helga från Borg. Alla
som druckit av Suttungsmjödet, alla av genus
irritabile vatum — komma förr eller senare i
strid om kvinnor, men nu är envig mellan
skalder bortlagt, nu skrivas nyckelromaner i stället.
Var tid har sin sed. Hit har den väldige
Skarphedinn ridit i sin fars följe, här har Snorri
Sturluson smitt ränker och resterna efter Snorri
goðis boda kan du ännu se på sluttningen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
