Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Geysir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det, vi stanna inte utan rida på, ty vi ha dröjt
för länge vid Laugarvatn och måste hinna fram
till Haukadalur innan mörkret.
Nu går stigen in på en mosse som gungar
under hästarna. Vattnet skvätter mellan
tuvorna. Småbäckar komma ned från
Bjarnarfell som brant höjer sig till 727 m. till vänster
om oss. Då vi vada över dem sjunka hästarna
ibland ned till buken och mina stövlar bli åter
våta inombords.
Det skymmer redan och kvällvinden drar
kyligt över mossen. Bjarnarfell står mörkt och
hemskt emot luften, fårat av svarta klyftor.
Stigen går mot norr, svänger österut, så söderut
på gungande, skvalpande, stänkande grund.
Hästarna frusta och frysa. Vi söka en stund
innan vi finna rätta vadstället över Laugaá,
men plötsligt ropar följemannen, jag ser en vit
kaskad om hans häst, som längtande efter vila
och gräs störtar sig i ån vid Laugs gård. Våra
kampar följa, stigen höjer sig, och framför oss
ha vi hotellet vid Geysir. Vi ha ridit fem mil
igen, äro litet trötta och längta efter mat.
Gistihúset vid Geysir är intet Savoy eller
Cecil. Det är ett litet trähus med fem rum i,
men efter isländska förhållanden prydligt.
Vi äro de enda gästerna. Vi få bröd, mjölk
och kaffe och ett par konservburkar kokade, fira
en enkel fest vid skenet av ett ensligt ljus, röka
och må som gudar. Vi gå ut på trappan och se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
