Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Gullfoss och Skipholt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otydliga stigen som plötsligen försvann mellan
tuvorna. Följemannen visste icke var han var, och
vi ännu mindre. Packhästen — vi hade skickat
hem den andra med engelsmännens guide —
begav sig ut på egen stråt och löshästarna
följde hans exempel. Inom kort voro vi spridda
och i ganska obehagliga situationer var på sitt
håll, ty mossen blev allt sankare och hästarna
gjorde i mitt tycke farliga balansövningar på
de ostadiga tuvorna. Men jag hade fått lära
mig att icke hoppa av i dylika situationer —
hästen reder ut saken åt sig själv och ryttaren
bäst. Små bergkullar beströdda med stenblock
höjde sig här och där ur mossen och
följemannen red upp på en sådan för att få en överblick.
Jag hade just kommit ur ett moras, där min
häst flera gånger varit nere till buken, och
kommit på torrare mark, då jag helt oförmodat
befann mig liggande på rygg i mossen med ena
foten kvar i stigbygeln. Hästen hade stigit i
ett lömskt hål och slungat mig över huvudet.
Lyckligtvis stannade han orörlig, och jag
krånglade mig i sadeln igen. Uppe på kullen hade
följemannen kommit på en ny stig, och där
väntade vi tills han infångat hästarna, ett icke lätt
arbete i mossen. Nu kommo vi in på fjällmark,
vadade över ett par strida småbäckar och voro
snart framme vid Hvítás imponerande cañon
med dess inemot 100 m. höga basaltväggar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
