Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Galtalækur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gårdstun, som ligger vackert i skuggan av branta
bergterrasser, vada vi över Minni Laxá, där
ett sandgrund mitt i älven underlättar
hästarnas arbete. Vi rasta på andra stranden. Mr
Lawson har emot vårt råd surrat sin kamera
vid sadeln på sin häst, och nu behagar denne
tumla sig.
»Damned brute!» Han rusar upp och
räddar apparaten, som lyckligtvis ej fått någon
skada. Detta var den enda gången jag hörde
honom svära.
Till häst igen! Över glada ängsmarker med
djupt nedskurna ridstigar komma vi till Hruni
kyrka, där Lawson helt sonika vill stanna trots
följemännens försäkringar att vi måste raska
på för att hinna till Galtalækur, innan det
blir nermörkt. Gubben Johannes är gråtfärdig
och Wulff påpekar att följemannens råd
kanhända inte är så ©beaktansvärt, men den
oförbätterlige Lawson ropar ett beklagande: »I am
very sorry, but!» och rider ned till prästgården.
Han var tydligen omöjlig. Det var han
som bestämde vår fart. Vi överlade en stund,
om vi skulle lämna sällskapet, men slutligen
erbjöd jag mig att hämta honom och red i hans
spår ned till kyrkan. Därinne hördes ett
förfärligt buller. Jag steg av hästen och tittade
in. Mr Lawson gnodde omkring och
fotograferade.
I en av prästgårdsdörrarna stod prästfrun,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
