Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfärd till Reykjavik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevaras kanhända något av det, jag känt,
genom tiderna.
Nu rida vi. Hästarna sträcka ut som om
de skulle förstå att det bär hemåt. Det där
greppet om hjärtat slappnar och något av
vildens glädje kommer i stället. Morgonens
friskhet fyller min själ och jag vill sjunga till
hovarnas slag mot den fasta, ännu daggvåta lavan
den gamla versen:
Quadrupedante putrem sonitu
quatit ungula campum.
Vi redo i början tillbaka samma väg vi
kommit. När vi lämnat gräsmarken och kommo
ut på hraunet och sanden, verkade öknen icke
så ohygglig som för två dagar sedan, vad det nu
berodde på. Hit med hemskare öknar! Men
solen är så bedårande och luften så hög och
ljus och ren att allting leker för oss, när vi
äntligen rida åt sydväst utefter något som
liknar en stig. Vi tyckte oss åtminstone se spår
av hästhovar i det svarta gruset.
Men snart försvunno spåren. Vi voro alltså
på villovägar och spredo oss litet för att komma
på bättre. Solen stod i öster och sikten var
klar, alltså voro väderstrecken klara och faran
var ingen. Men vi hade ont om tid. Vi redo
rakt västerut och hade åtskilligt besvär med
att hålla ihop packhästarna, som tydligen hade
andra desseiner än vi. Om vi nu finge tjocka,
bleve vår belägenhet allt annat än avundsvärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
