Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Både Sado och Hadsji-Murat tego under hela
tiden som kvinnorna, tyst rörande sig i sina mjuka
röda tofflor utan sulor, ställde fram det inburna
för gästerna. Eldar stirrade på sina korslagda ben
och satt orörlig som en bildstod så länge som
kvinnorna voro inne i saklan. Först då de gått
igen och ljudet af deras mjuka steg alldeles dött
bort, drog han en suck af lättnad. Hadsji-Murat
sträckte upp handen till en af kaftanfickorna, tog
upp kulan, som låg där, och under kulan ett litet
smalt hoprulladt bref.
»Det skall lämnas till min son,» sade han,
visande på brefvet.
»Hvart skall svaret?» frågade Sado.
»Till dig, så lämnar du det till mig.»
»Det skall ske,» sade Sado och lade brefvet i
patronfickan på sin kaftan. Sedan tog han kannan
i handen och makade fatet fram till Hadsji-Murat.
Hadsji-Murat vek upp ärmarna på beschmeten
öfver de muskulösa, ofvanför handleden hvita
armarna och höll dem under den kalla, klara
vattenstrålen, som Sado hällde ur kannan. Efter
att ha torkat händerna på den grofva rena
handduken, flyttade Hadsji-Murat sig fram till bordet.
På samma sätt gjorde Eldar. Under det gästerna
åto, satt Sado midt emot dem och tackade dem
några gånger för deras besök. Gossen, som satt
vid dörren, utan att taga de svarta glänsande
ögonen från Hadsji-Murat, smålog, liksom med sitt
leende bekräftande faderns ord.
Fastän Hadsji-Murat icke ätit något på öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
