Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ha riktigt klart för sig, hvad Vorontsof sade,
och endast upptagen af tanken på, att han i nästa
ögonblick skulle trycka Marja Vasiljevnas hand.
Som vanligt tryckte Marja Vasiljevna icke
blott hårdt Poltoratskis hand, utan skakade den
också kraftigt. Och efter att ännu en gång ha
påmint honom om den bock han gjort genom
att spela ruter, smålog hon mot honom med ett
leende, som Poltoratski fann lika tjusande som
betydelsefullt.
Poltoratski gick hem i den hänryckta
sinnesstämning, som endast den kan förstå, hvilken
liksom han, född och uppfödd i stora världen,
efter långa månader af isoleradt lif på fältfot åter
träffar en dam ur sin förra sällskapskrets och det
till en sådan dam som furstinnan Vorontsof.
När han kom till det lilla huset, där han
bodde tillsammans med en kamrat, skulle han
knuffa upp porten, men porten var stängd.
Han knackade, porten öppnades icke. Då
blef han ond och började hamra på den stängda
porten med foten och sabeln. Innanför hördes
steg, och Vavila, hans lifegne betjänt, tog af
haken.
»Hvarför har du stängt, din drummel?»
»Men inte kan man väl, Alexej Vladimir...»
Ȁr du full nu igen! Jag skall visa dig, att
man kan...»
Poltoratski tänkte slå till Vavila, men
besinnade sig. »Åt fanders med dig. Tänd ljus.»
»På ögonblicket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
