Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fastän alla officerarna, särskildt de som varit
med i elden, visste, att det aldrig i något krig
någonsin plägar förekomma det slags handgemäng
med sabelhuggning, som alltid tas för gifvet och
så ofta beskrifves — eller om ett dylikt
handgemäng förekommer, så är det alltid endast de
flyende, som hugga och sticka med sablar och
bajonetter — så höllo de likväl fast vid denna
fiktion om handgemänget, som ingaf dem den
lugna stolthet och munterhet, hvarmed de nu
sutto där på trummorna och rökte och drucko
och skämtade, utan att bry sig om döden, som
hvilket ögonblick som helst kunde träffa hvar och
en af dem, liksom den träffat Sleptsof. Och
verkligen, liksom en bekräftelse på deras väntan,
hördes plötsligt midt i samtalet från vänstra sidan af
vägen det uppiggande smattret af en gevärseld,
och en kula flög muntert hvisslande genom den
dimmiga luften och borrade in sig i ett träd.
Några dofva skott från soldaternas gevär besvarade
den fientliga elden.
»Åhå,» utbrast Poltoratski muntert, »det var
borta vid tiraljörkedjan. Du har tur, du, bror
Kostja,» vände han sig till Frese. »Gå till ditt
kompani. Vi ska’ strax arrangera en liten
förtjusande drabbning, som det skall bli en fröjd
att åse.»
Den degraderade baronen sprang upp och
skyndade bort i röken, där hans kompani stod.
Till Poltoratski framleddes hans lilla bruna
kabardinska häst, han satte sig upp på den, och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
