Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hadsji-Murats ägodelar. De mest framträdande af
följet voro likväl de båda andra — den ene, ung,
smärt om lifvet som en kvinna, med breda axlar
och ett spirande ljust skägg, en vacker gosse med
stora fårögon. Det var Eldar. Och den andre,
enögd, utan ögonbryn och ögonhår, med
afstubbadt rödt skägg och ett ärr tvärs öfver näsan och
ansiktet — tjetjentsern Gamsalo.
Poltoratski visade Hadsji-Murat på Vorontsof,
som syntes borta på vägen. Hadsji-Murat red fram
till honom, lade högra handen på bröstet, sade
något på tatariska och stannade. Tolken
öfversatte: »Han säger, att han öfverlämnar sig åt den
ryske tsarens vilja och behag, han vill tjäna honom,
säger han. Han har länge velat det. Men Sjamyl
tillät det icke.»
Efter att ha åhört tolkens ord, räckte Vorontsof
sin handskbeklädda hand åt Hadsji-Murat.
Hadsji-Murat såg på handen, tvekade ett ögonblick, men
tryckte den sedan kraftigt och sade något, seende
än på tolken, än på Vorontsof.
»Han säger, att han inte ville gå till någon
annan än dig, därför att du är sardarens[1] son. Han
hyser stor aktning för dig.»
Vorontsof böjde på hufvudet till tack.
Hadsji-Murat sade ytterligare några ord, i det han visade
på sitt följe.
»Han säger, att dessa män, hans murider,
liksom han vilja tjäna ryssarna.»
Vorontsof såg på dem och nickade åt dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
