Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
furstliga stallet, att muriderna inkvarterats i en lada,
hade kvar sina vapen och blifvit trakterade af
tolken med mat och te.
Hadsji-Murat skakade undrande på hufvudet
och klädde af sig för att göra sin bön. Efter att
ha slutat den, skickade han efter sin silfverbeslagna
dolk, klädde sig, spände bältet om lifvet och satte
sig med benen i kors, för att invänta hvad komma
skulle.
Klockan fyra kallades han att äta middag hos
fursten.
Vid bordet åt Hadsji-Murat ingenting annat
än pilav,[1] som han tog sig från precis samma
ställe, där Marja Vasiljevna själf tagit.
»Han är rädd, att vi vilja förgifta honom,»
sade Marja Vasiljevna till sin man. »Han tog sig,
där jag tagit,» och i det hon åter vände sig till
Hadsji-Murat genom tolken, frågade hon, när han
härnäst skulle bedja. Hadsji-Murat sträckte upp
fem fingrar och visade på solen.
»Det vill säga, snart.» Vorontsof tog upp sitt
repeterur och tryckte på fjädern, klockan slog en
kvart öfver fyra. Hadsji-Murat blef tydligen
förvånad öfver ljudet, han bad, att man skulle låta
den slå en gång till, och tittade på klockan.
»Voilà l’occasion, donnez-lui la montre,»
sade Marja Vasiljevna till sin man.
Vorontsof erbjöd genast klockan åt
Hadsji-Murat. Hadsji-Murat tryckte handen mot bröstet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
