Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främst sin välsignelse och för det andra hälsningar
från dem allesammans, talade om, att hans gudfar
dött och att Aksinja — Peters hustru — icke ville
vara hos dem, utan tagit plats hos främmande.
De hade hört, att hon lefde hyggligt och anständigt.
Så nämndes ett par ord om penninggåfvan, och
till sist voro några ord tillagda, som gumman med
tårar i ögonen själf hittat på och sagt åt klockaren
att skrifva:
»Och så, mitt kära barn, du min dufva lilla
Petruchka, har jag gråtit mina gamla ögon
fördärfvade, sörjande för din skull. Ack, du mitt
hjärtas ögonsten, hvarför gick du ifrån mig...»
Här brast gumman i gråt och sade: »Låt det
stå så.»
Så fick det också stå i brefvet, men det var
icke Petrucha beskärdt att erhålla hvarken
underrättelsen om, att hans hustru lämnat hemmet, eller
rubeln eller moderns sista ord. Brefvet och
pengarna kommo tillbaka med underrättelse, att
Petrucha stupat i kriget, försvarande tsaren,
fosterlandet och den sanna tron. Så skref
regementsskrifvaren.
När hans gamla mor fick denna underrättelse
grät hon, så länge hon hade tid, och tog sedan
fatt på arbetet igen. Första söndagen därefter gick
hon till kyrkan, lät läsa en själamässa, skref in
Peter i åminnelsebönen för de aflidna och gaf i
allmosa bitar af hostia åt goda människor till
åminnelse af Guds tjänare Peter.
Hans hustru Aksinja grät också högljudt, när hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
