Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagen därpå var måndag, då den vanliga
soaréen hos Vorontsofs ägde rum. I den stora,
klart upplysta salen spelade en orkester, dold i
vinterträdgården. Unga och icke fullt så unga
damer i toaletter, som blottade hals, armar och
barm, hvirflade rundt i famnen på män i granna
uniformer. Vid den rikliga buffeten serverade
lakejer i röda frackar, strumpor och skor
champagne och bjödo omkring konfekt åt damerna.
Sardarens gemål gick trots sina gråa hår också
halfnaken omkring bland gästerna med ett
förbindligt småleende och sade genom tolken några
vänliga ord åt Hadsji-Murat, hvilken med samma
likgiltighet som dagen förut betraktade gästerna.
Efter värdinnan kommo också andra halfnakna
damer till Hadsji-Murat och ställde sig framför
honom utan att visa någon blygsel och frågade
honom småleende alla ett och detsamma — hur
han tyckte om, hvad han såg. Vorontsof själf
i förgyllda epåletter och det hvita korset om
halsen kom också till honom och gjorde samma
fråga, tydligen liksom alla de andra öfvertygad
om, att Hadsji-Murat icke kunde annat än tycka
om, hvad han såg. Hadsji-Murat gaf Vorontsof
samma svar, som han gifvit de andra — att de
icke hade något sådant hemma hos sig, utan att
yttra sig om, huruvida det var bra eller illa, att
de icke hade det.
Hadsji-Murat försökte att här på balen tala
med Vorontsof om utlösandet af sin familj, men
låtsande, som om han icke hört hans ord, gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
