Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hadsji-Murat
- 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12.
»Men nu nog. Jag måste bedja,» sade
Hadsji-Murat, och i det han ur den inre bröstfickan på
kaftanen tog upp Vorontsofs repeterur, tryckte
han försiktigt på fjädern och lyssnade med
hufvudet på sned och ett barnsligt småleende. Uret
slog en kvart öfver tolf.
»En fin present från kunak Vorontsof,» sade
han leende.
»Ja, en vacker klocka,» sade Loris-Melikof.
»Gå då och bed, du, så skall jag vänta.»
»Godt,» sade Hadsji-Murat och gick in i
sängkammaren.
När Loris-Melikof blifvit ensam, skref han upp
i sin anteckningsbok det väsentligaste af hvad
Hadsji-Murat berättat honom, tände sedan en
cigarrett och började gå af och an i rummet. När han
kom till dörren midt emot den, som ledde in till
sängkammaren, hörde han röster, som lifligt
samtalade på tatariska. Han gissade, att det var
Hadsji-Murats murider, och efter att ha öppnat dörren
gick han in till dem.
I rummet rådde den sura läderlukt, som är
egendomlig för bergsborna. Vid fönstret på en
utbredd kappa på golfvet satt den enögde
rödhårige Gamsalo i en trasig, nersmord beschmet
och flätade en tygel. Han sade hetsigt någonting
med sin hesa röst, men tystnade genast vid
Loris-Melikofs inträde och fortsatte sitt arbete utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 6 00:44:56 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hadsji/0091.html
