Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framför 5:te kompaniet red i svart rock och
pälsmössa och med sabeln på axeln den högväxte,
vackre officern Butler, som nyligen kommit dit
från gardet, och nu kände sig uppfylld af
lefnadslust och den eggande känslan af farans spänning
på samma gång som af verksamhetsbegär och
medvetandet att taga del i ett stort helt, styrdt af en
enda vilja. Det var andra gången, som Butler var
med i aktiv tjänstgöring, och han tänkte på, hur
man snart skulle börja skjuta på honom och han icke
ens skulle huka ner hufvudet under de smattrande
kulorna eller fästa någon uppmärksamhet vid deras
hvinande, utan, liksom han gjort förra gången,
endast räta på sig och med högburet hufvud och
leende ögon titta på kamraterna och soldaterna
och med den mest likgiltiga ton börja tala om
något helt annat.
Detachementet vek af från stora vägen in på
en annan, föga trafikerad, som ledde mellan
majsåkrar fram till skogen, då i detsamma en
kanonkula, kommande ingen visste hvarifrån, med en
olycksbådande hvissling flög förbi och slog ner
i majsfältet midt bland trossen, öfversållande den
med jord.
»Nu börjas det,» sade Butler med ett gladt
leende till kamraten, som gick bredvid honom.
Och i själfva verket kom också strax efter
kulan en stor skara ridande tjetjentser med fanor
fram ur skogen. Midt i skaran syntes en stor
grön fana, och en gammal fältväbel, som var
mycket långsynt, talade om för den närsynte Butler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
