Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stirrade slött framför sig, täljande på en pinne.
Han hade nyss kommit tillbaka från sin bigård.
Två höstackar, som stodo där, hade blifvit
uppbrända, de nysatta aprikos- och körsbärsträden
afbrutna och brända, och, hvad som var det värsta,
alla bikuporna med bina hade också brunnit upp.
Man hörde kvinnornas tjut och jämmer.
Småbarnen tjöto i kapp med mödrarna. Den hungriga
boskapen råmade också, ty det fanns ingenting att
ge den. De större barnen lekte icke, utan stirrade
med skrämda ögon på de äldre. Brunnen var
orenad, synbarligen med flit, så att det var
omöjligt att taga vatten ur den. Lika orenad var också
moskén och mullan höll på att göra ren den. Om
hat mot ryssarna talade ingen. Den känsla, som
alla tjetjentser, från den störste till den minste,
erforo, var starkare än hat. Det var icke hat,
utan en vägran att erkänna dessa ryska hundar
för människor, och en sådan afsky, vämjelse och
häpnad öfver dessa varelsers meningslösa grymhet,
att begäret att utrota dem blef lika naturligt som
själfbevarelsedriften, som begäret att utrota råttor,
giftiga spindlar och vargar. För byinvånarna stod
valet mellan att stanna på platsen och med
oerhörda ansträngningar återuppbygga hvad som
uppförts med så mycken möda och förstörts så ledigt
och tanklöst, i det de kunde vänta sig att
detsamma skulle upprepas i hvilket ögonblick som
helst, eller också i strid mot sin religion och sin
känsla af afsky och förakt för ryssarna underkasta
sig dem. De äldste höllo bön och beslöto enhälligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
