Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, jag tror, att Marja Dmitrijevna har rätt,»
sade Butler.
»Seså, ge dig af, här ha kvinnfolk ingenting
att skaffa,» sade Ivan Matvejevitj med rynkad
panna.
Under hela samtalet satt Hadsji-Murat med
handen på dolkfästet och ett föraktfullt leende på
läpparna. Han sade, att det gjorde honom
detsamma, hvar han bodde. Det enda, som han
brydde sig om, och som sardaren gett honom
tillstånd till, var att få träda i förbindelse med
bergsborna. Och därför önskade han, att de skulle få
tillträde till honom. Ivan Matvejevitj svarade, att
det skulle ske, och bad Butler taga hand om
gästen, medan man skaffade honom något att äta
och gjorde i ordning rummen. Själf skulle han
gå till kansliet för att skrifva de nödvändiga
papperen och vidtaga nödiga åtgärder.
Hadsji-Murats förhållande till hans nya bekanta
gestaltade sig genast klart och bestämdt. För Ivan
Matvejevitj kände han från första stunden motvilja
och förakt och behandlade honom alltid högdraget.
Men Marja Dmitrijevna, som lagade hans mat och
serverade honom den, tyckte han mycket om.
Han tyckte om hennes okonstlade väsen och
hennes vackra ansikte af en för honom främmande
skönhetstyp och den beundran, han instinktmässigt
kände, att hon hyste för honom. Han bemödade
sig att icke se på henne, icke tala med henne,
men hans ögon riktades ofrivilligt på henne och
följde alla hennes rörelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
