Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mäktiga gestalten i den enkla dräkten, omgifven af
murider med guld- och silfverprydda kläder och
vapen, gjorde just det intryck, han ville och
förstod att göra på folket. Hans bleka ansikte,
inramadt af det kortklippta rödaktiga skägget, med
de små, ständigt plirande ögonen, tycktes alldeles
orörligt. Då han red igenom aulen, kände han
tusentals ögon riktade på sig, men hans egna ögon
sågo icke på någon.
Hadsji-Murats hustrur hade jämte alla saklans
öfriga invånare gått ut på altanen för att se på
imamens intåg. Endast gamla Patimat,
Hadsji-Murats mor, gick icke ut, utan satt kvar på golfvet
med det grå håret utslaget öfver axlarna och de
långa armarna omkring sina magra knän. Och
blinkande med de svarta, brännheta ögonen,
stirrade hon på de brinnande kvistarna i spiseln.
Liksom sin son hade hon alltid hatat Sjamyl, nu
nästan mer än förut, och ville icke se honom.
Den som icke heller såg Sjamyls högtidliga
intåg var Hadsji-Murats son. Från sin mörka
stinkande håla hörde han endast skotten och sången
och led, så som endast en ung lifskraftig
människa, beröfvad sin frihet, kan lida inspärrad i en håla,
där han icke ser annat än de stackars smutsiga,
utmärglade, elaka, hätska varelser, som äro instängda
tillsammans med honom. Han afundades
lidelsefullt alla dessa, som nu, njutande af luft och ljus
och frihet, tumlade sina hästar omkring härskaren,
sköto med sina gevär och sjöngo i korus: »Allah,
illah — il allah.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
