Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i alla händelser bli hemkallad och dödad.
Antingen borde man skicka till Tiflis någon som
kunde döda honom där eller också kalla hit honom
och här göra ände på honom. Det enda medlet
härför var hans familj och framför allt hans son,
för hvilken Sjamyl visste, att Hadsji-Murat hyste
en lidelsefull kärlek. Och därför måste man
inverka på honom genom sonen.
Under det rådgifvarna diskuterade detta, slöt
Sjamyl ögonen och satt tyst.
Rådgifvarna visste, att det betydde, att han
lyssnade till profetens röst, som sade honom, hvad
han skulle göra.
Efter fem minuters högtidlig tystnad öppnade
Sjamyl ögonen, plirade med dem ännu mer än
vanligt och sade:
»För Hadsji Murats son hit till mig.»
»Han är här,» sade Dsjemal-Eddin.
Och i själfva verket stod Jussuf, Hadsji-Murats
son, mager, blek, trasig och stinkande, men
alltjämt vacker och välväxt, med svarta, brännande
ögon liksom farmodern, redan vid porten till den
yttre gården, väntande på att bli inkallad.
Jussuf delade icke faderns känslor mot Sjamyl.
Han kände icke till allt det som varit, eller om
han kände det, hade han icke själf upplefvat det,
och han förstod icke, hvarför hans far låg i så
hårdnackad fejd med Sjamyl. För honom, som
endast önskade att få fortsätta det lätta angenäma
lif, han som son till en naib fört i Chunsach,
föreföll det alldeles onödigt att uppresa sig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
