Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tag den, jag vill ge dig den,» sade
Hadsji-Murat.
»Ja, tack då,» sade Marja Dmitrijevna och tog
manteln. »Gud låte er få er son snart utlöst,»
tillade hon. »Ulan jakschi![1] Säg honom, att jag
önskar, att hans son må bli fri.»
Hadsji Murat såg på Marja Dmitrijevna och
nickade gillande. Sedan tog han sabeln ur Eldars
händer och gaf den åt Ivan Matvejevitj. Ivan
Matvejevitj tog sabeln och sade till tolken:
»Säg åt honom, att han tar min bruna
valack, något annat har jag inte att ge i gengåfva.»
Hadsji-Murat viftade med handen framför
ansiktet för att visa, att han icke ville ha något. Så
pekade han mot bergen och på sitt bröst och gick
mot dörren. Alla följde efter honom. Ett par
officerare, som stannade inne, drogo sabeln ur
skidan, undersökte klingan och kommo öfverens om,
att det var en äkta gurda.[2]
Butler gick med Hadsji-Murat utför trappan.
Men då inträffade något, som ingen väntat, och
som kunnat sluta med Hadsji-Murats död, om han
icke varit så snarrådig, beslutsam och vig.
Invånarna i den kumytzska aulen Tala-Katju,
som hyste stor vördnad för Hadsji-Murat och
många gånger kommit till förskansningen bara för
att få se på den berömde naiben, skickade tre dagar
före Hadsji-Murats afresa sändebud till honom med
bön, att han på fredagen skulle komma till deras
moské. Men då de kumytzska furstarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
