Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och grubblade. Han visste, att han nu tänkte öfver
för sista gången, och att det beslut, han fattade,
var oåterkalleligt. Han höjde åter hufvudet, tog
fram två dukater och gaf spejarna hvar sin,
sägande:
»Gån.»
»Hvad skola vi ge för svar?
»Svaret skall bli, såsom Gud vill. Gån.»
Spejarna reste sig och gingo, men
Hadsji-Murat satt alltjämt kvar på mattan med
armbågarna stödda mot knäna. Han satt länge så och
funderade.
»Hvad skall jag göra? Lita på Sjamyl och
återvända till honom?» tänkte Hadsji-Murat. »Han
är en räf — han vill lura mig. Och om han
också icke vill det, så skulle det ändå vara
omöjligt att nu åter underkasta mig honom, den
rödhårige bedragaren — omöjligt därför att han icke
längre litar på mig, efter det jag varit hos ryssarna,»
tänkte Hadsji-Murat. Och han påminde sig den
tavlintsiska sagan om falken, som blef fångad och
lefde bland människor, men sedan återvände till
sina berg och de sina. Han kom tillbaka, men med
tygeln och den lilla silfverklockan ännu om foten.
Och de andra falkarna togo icke emot honom.
»Flyg tillbaka dit,» sade de, »där man satt
silfverklocka på dig. Vi ha inga klockor och icke
heller någon tygel, som fjättrar oss.» Falken ville
icke lämna sin hembygd, utan stannade. Men de
andra falkarna togo icke emot honom, utan hackade
ihjäl honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
