Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han på sista tiden allt mera dragit sig ifrån
henne.
»Hvad skall ni taga reda på honom för —
han kommer nog.»
»Ja, gör han verkligen det?»
»Kommer han inte själf, så blir han väl
hemburen.»
»Ack, ack, är det så illa fatt! Skall jag inte
gå dit då?» sade Marja Dmitrijevna.
»Nej, gå inte. Det är bättre, att vi gå hem.»
Marja Dmitrijevna vände om och följde med
Butler. Månen sken så klart, att det stod som ett
glitter kring skuggorna utmed vägen. Butler
stirrade på detta glitter och ville säga henne, att han
alltjämt vore betagen i henne, men visste icke,
hur han skulle börja. Hon väntade på, hvad han
skulle säga. Så hade de stillatigande hunnit nästan
ända hem, då en skara ryttare kom fram om hörnet.
Det var en officer med ridande eskort.
»Hvem kan det vara?» sade Marja Dmitrijevna
och drog sig åt sidan. Månen lyste bakifrån på
de kommande, så att Marja Dmitrijevna först när
officern var alldeles i jämbredd med dem kunde
se, hvem det var. Det var en officer Kamenef,
som förut tjänat under Ivan Matvejevitj, och
därigenom kände Marja Dmitrijevna honom.
»Å, är det ni, Peter Nikolajevitj?» utbrast hon.
»Just jag,» svarade Kamenef. »Se Butler, god
dag. Har ni inte gått och lagt er ännu, utan är
ute och promenerar med Marja Dmitrijevna. Akta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
