Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Stanna, säger jag,» skrek Nasarof.
Hadsji-Murat svarade icke och såg sig icke
om, utan ökade endast ytterligare farten och
öfvergick till galopp.
»Inbilla dig inte, att du skall komma undan,»
skrek Nasarof, träffad i sin ömtåligaste punkt.
Han snärtade med piskan till sin kraftiga
bruna valack, och i det han reste sig upp i
stigbyglarna och lutade sig framåt, sprängde han af i
full galopp.
Himlen var så klar, luften så frisk och
Nasarofs sinne så fullt af lefnadslust och fröjd, där
han, vorden till ett med sin präktiga häst, flög
fram öfver den släta vägen efter Hadsji-Murat, att
möjligheten af något sorgligt eller olyckligt aldrig
föll honom in. Han gladde sig åt, att han med
hvarje galoppsprång vann på Hadsji-Murat och
kom honom allt närmare. Hadsji-Murat förstod af
de allt närmare ljudande hofslagen, att han snart
skulle bli upphunnen, och i det han med högra
handen grep pistolen, höll han med den vänstra
lätt in sin kabardintser, som uppeggades af
hästtrampet bakom sig.
»Stanna, säger jag!» skrek Nasarof, som nu
nästan var i jämbredd med Hadsji-Murat, och
sträckte ut handen för att fatta hans häst i tygeln.
Men innan han ännu hunnit få tag i den, small
ett skott.
»Hvad tar du dig till?» skrek Nasarof och tog
sig åt bröstet. »Hugg ner dem, gossar,» framstötte
han och föll ner öfver sadelbågen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
