Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skedde inom mig, när jag förstod min syndighet
och nödvändigheten att genom lidanden friköpa
mig från mina synder, skall jag berätta i sinom
tid. Nu vill jag först skildra, hur jag lyckades
komma ifrån min ställning genom att för mitt lik
utge liket af en genom mig till döds marterad
soldat och skall sedan skrida till berättandet af mitt
lif från första början.
Min rymning gick till sålunda: Jag lefde i
Taganrog i samma högfärdsvanvett, hvari jag lefvat
de sista tjugufyra åren. Jag, som var den störste
af brottslingar, min faders mördare, mördare af
hundratusentals människor i de krig, hvartill jag
varit anledningen, en liderlig rucklare och skurk,
jag trodde hvad man sade om mig, jag ansåg
mig som Europas räddare, som mänsklighetens
välgörare, som ett undantag af fullkomlighet, »un
heureux hasard,» som jag sade åt madame de Staël.
Det ansåg jag mig för, men Gud hade icke helt
öfvergifvit mig, och samvetets röst, som aldrig
teg, gnagde mig oupphörligt. Ingenting var bra
för mig, alla fann jag dåliga och brottsliga. Jag
ensam var god, men det förstod ingen. Jag vände
mig till Gud, bad än till de rättrognas Gud med
Fotios, än till katolikernas, än till protestanternas
med Parrot, än till illuminaternas med Krüdener,
men också till Gud vände jag mig endast inför
människor, för att de skulle beundra mig. Jag
föraktade alla människor, men det enda jag brydde
mig om, var dessa föraktade människors tanke om
mig, endast för den lefde jag och handlade. Ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
