Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hög gestalt med hvit rygg, som rörde sig
mellan dem. När jag ställt mig i folkhopen, som
stod bakom soldaterna och tittade på, tog jag fram
lornjetten och kunde nu se, hvad som var å färde.
En högväxt man med bara armar, bundna vid en
bajonett och naken, hvit, krokig rygg, här och där
redan sargad af blodstrimmor, vacklade fram mellan
de båda lederna af soldater med påkar i händerna.
Denne man var jag, var min dubbelgångare. Samma
figur, samma böjda rygg, samma kala hufvud,
samma korta polisonger utan mustascher, samma
utstående kindknotor, samma mun och samma
ljusblå ögon, men munnen log icke, utan öppnades
och förvreds till jämmerrop vid hvarje slag, och
ögonen blickade icke mildt och smekande, utan
voro hemskt insjunkna och ömsom slöto sig och
vidgades stirrande.
När jag såg in i mannens ansikte, kände jag
igen honom. Det var Strumenski, en underofficer
vid tredje kompaniet af Semjonofska regementet
och känd af hela gardet för sin likhet med mig.
De kallade honom på skämt för Alexander II.
Jag visste, att han tillika med de upproriska
från Semjonofska regementet blifvit förflyttad hit
till garnisonen, och förstod, att han gjort sig
skyldig till rymning eller något sådant, för hvilket
han nu straffades. Som jag sedermera fick veta,
förhöll det sig så.
Jag stod som förhäxad och stirrade på, hur
den olycklige vacklade fram, och hur de slogo
honom, och jag kände, att något tilldrog sig inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
