Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans rapport, som bekräftade underrättelserna om
ett hemligt sällskap. I sinom tid, när jag berättar
hela historien om mitt lif, skall jag, om Gud vill,
beskrifva alltsammans utförligt. Nu vill jag endast
säga, att jag i yttre måtto tog allt detta lugnt.
Men det varade endast till slutet af middagen.
Efter middagen gick jag in i mitt kabinett och
lade mig på soffan och somnade genast. Jag hade
knappast sofvit fem minuter, förrän jag väcktes
liksom af en stöt genom hela kroppen, och jag
hörde åter trumhvirflarna, flöjten, ljudet af slagen,
Strumenskis jämmerrop och såg honom eller mig
själf, jag visste icke själf, om han var jag, eller
jag var han, såg hans lidande ansikte och
krampaktiga ryckningar och officerarnas och soldaternas
dystra miner. Denna hallucination varade en liten
stund, så rusade jag upp, knäppte igen rocken, tog
på mig hatten och värjan och gick ut, sägande,
att jag ämnade taga mig en promenad.
Jag visste, hvar militärlasarettet var, och gick
direkt dit. Som alltid blef det allmän uppståndelse.
Öfverläkaren och stabschefen kommo springande
med andan i halsen Jag sade, att jag ville gå
igenom sjuksalarna. I andra salen varseblef jag
Strumenskis flintskalliga hufvud. Han låg
framstupa med hufvudet på armarna och stönade
jämrande. »Har blifvit straffad för rymningsförsök,»
anmälde man för mig. Jag sade: »Å!» och gjorde
min vanliga åtbörd af nådigt gillande och gick
vidare.
Dagen därpå skickade jag för att höra, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
