Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vansinnigs memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ända till trettiofem års ålder lefde jag som
alla andra, och ingenting märktes på mig; endast
i min första barndom, innan jag fyllt tio år, erfor
jag något liknande mitt nuvarande tillstånd, men
då kom det endast i öfvergående anfall och var
icke som nu stadigvarande.
Jag minns en gång, jag var då fem eller sex
år, då jag skulle gå och lägga mig, och min njanja
Jevpraxia, en lång mager kvinna i kanelbrun
klänning med mössa på hufvudet och löst skinn, som
hängde ner under hakan, klädde af mig och satte
mig i soffan.
»Jag vill själf, jag vill själf,» utbrast jag och
klef öfver räcket.
»Seså, lägg sig nu, lägg sig nu, Fedja lilla,
titta, så snäll Mitja är, han ligger redan,» sade hon,
visande med hufvudet på min bror.
Jag hoppade upp i sängen, alltjämt hållande
hennes hand. Så släppte jag den, stack benen in
under täcket och kröp ner. Och jag kände mig
så väl till mods! Jag blef plötsligt alldeles stilla
och tänkte: »Jag tycker om njanja och njanja
tycker om mig och Mitja, och jag tycker om Mitja,
och Mitja tycker om mig och njanja. Och njanja
tycker om Tarass, och jag tycker om Tarass, och
Tarass tycker om mig och njanja. Och mamma
tycker om mig och njanja och pappa, och alla
tycka om hvarandra och äro så glada
allesammans.»
Och då får jag plötsligt höra, att hushållerskan
kommer inrusande och förargad skriker något om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
