Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En vansinnigs memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ondt? Faster, gjorde det mycket ondt?» — »Seså,
sluta nu, jag skall gå och dricka te.» — »Men
kanske är det inte sant, att de slogo honom?» —
»Seså, sluta nu — — —» — »Nej, faster, gå inte!»
Och åter kom vansinnet öfver mig. Jag grät
och snyftade och dunkade mitt hufvud mot väggen.
*
Dylika anfall hade jag i min barndom. Men
från det jag fyllt fjorton år, från det könsdriften
vaknat hos mig och jag hängaf mig åt lasten, gick
allt detta öfver, och jag var en pojke som alla
andra pojkar ur min samhällskrets, gödda som vi
voro med fet och alltför riklig föda, bortklemade,
utan kroppsarbete och omgifna af alla möjliga
lockelser, som upptända sinnligheten. Mina
jämnåriga lärde mig sin last, och jag hängaf mig åt
den. Sedan aflöstes denna last af en annan. Jag
blef bekant med fruntimmer och på det viset,
under sökandet och finnandet af kroppsliga
njutningar, lefde jag, tills jag var trettiofem år. Jag
var alldeles frisk, och det märktes inga tecken af
mitt vansinne.
Dessa tjugu år af mitt friska lif ha förgått så,
att jag nu nästan icke minns något af dem och
endast med svårighet och vämjelse kan draga mig
ett och annat till minnes. Som alla andligt friska
gossar af min samhällskrets kom jag till gymnasiet,
sedan till universitetet och aflade där min
juridiska examen. Efter en tids tjänstgöring blef jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 6 00:44:56 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hadsji/0250.html
