Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vansinnigs memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dvorniken gick, och jag började brådskande
kläda mig, i det jag ängsligt undvek att se på
väggarna. »Sådana dumheter,» tänkte jag, »hvad
är jag då rädd för, så barnsligt! Jag är ju inte
spökrädd. Spöken, ja... det vore bättre att vara
rädd för spöken än för det, som jag är rädd för.
För hvad? För ingenting. För mig själf...
Dumheter...»
I alla fall tog jag på en kall, styf stärkskjorta,
satte i briljantknapparna, tog på mig rocken och
de nya skorna och gick in till godsägaren. Han
var färdig, och vi begåfvo oss af. Men först skulle
han in till en fransman och frisera sig. Jag lät
raka mig på samma ställe, pratade med en liten
fransyska, köpte ett par handskar och glömde
alldeles det aflånga rummet med den stora skärmen.
På teatern var det också roligt. Efter teatern
föreslog godsägaren, att vi skulle gå ut och supera.
Det var mot mina vanor, men jag kom ihåg
skärmen och sade ja.
Vid tvåtiden kommo vi hem. Jag hade
druckit två glas vin, som jag aldrig brukade, och var
glad och upprymd. Men knappt hade vi kommit
in i korridoren med den förhängda lampan och
jag kände den instängda hotellukten, förrän en
rysning af fasa lopp utefter ryggraden på mig.
Men det var ju ingenting att göra. Jag tryckte
min följeslagares hand och gick in till mig.
Jag tillbragte en förfärlig natt, ännu värre än
i Arsamas — först frampå morgonen, då gubben
i rummet bredvid redan börjat harkla och hosta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
