Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vansinnigs memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som länge tryckt mig, glidit bort ifrån mig, som
om något nytt spirat upp i stället. Min hustru
blef ond och grälade på mig. Men jag fylldes af
glädje. Detta var början till mitt vansinne. Men
mitt riktiga vansinne började först senare, ungefär
en månad efter detta.
Det började därmed, att jag gick i kyrkan och
stod under hela mässan och hörde på och kände
mig rörd och ödmjuk. Och så buro de fram
hostian, och så rusade alla fram för att kyssa korset,
och så trängdes de mot utgången, och där stodo
en mängd tiggare. Och det blef med ens klart
för mig, att allt detta icke borde göras, att detta
icke var någonting, och att detta icke fanns till,
liksom icke heller döden och skräcken funnos till
och icke heller längre den förra splittringen inom
mig eller min forna fruktan för olyckan. Ett klart
ljus upplyste mig, och jag blef den jag nu är.
Om allt detta icke finns till, så finnes icke heller
det, som förut uppfyllde mig. Där vid
kyrkdörrarna delade jag ut allt, hvad jag hade på mig,
trettiosex rubel, åt tiggarna och gick hem till fots,
pratande med folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
