Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En folkfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chodynkafältet. Det är redan alldeles svart af folk.
Och på flera ställen ses rök stiga upp. Gryningen
är kall, och folk har samlat ihop torra kvistar och
plankbitar och tändt upp eldar. Jemeljan slår sig
ihop med sina kamrater, de tände också en eld,
taga fram sina matsäckar och brännvinsbuteljer.
Men nu går solen upp klar och strålande och alla
bli glada. Man sjunger, pratar, skämtar, skrattar,
fröjdar sig åt allt och väntar ytterligare fröjder...
Jemeljan tar sig en sup med sina kamrater, röker
en cigarrett, och stämningen blir ändå gladare.
Bland de högtidsklädda arbetarna och deras
hustrur syntes också rika köpmän med hustrur
och barn, som blandade sig i folkvimlet. Där syntes
också Rina Golitsyn som, glädjestrålande vid
tanken att hon fått sin vilja fram och tillsammans
med folket firar den afgudade unge tsarens
uppstigande på tronen, tillsammans med sin bror Alek
promenerade fram mellan eldarna.
»Skål, vackra fröken!» ropade åt henne en
ung fabriksarbetare, i det han förde glaset till
munnen. »Förakta icke vårt bröd och salt.»
»Tack så mycket!»
»Håll själf till godo,» inföll Alek, stoltserande
med sin kännedom om de folkliga plägsederna,
och de gingo vidare.
För att slippa undan trängseln — det var
redan så mycket folk, att trots den klara
morgonen stod det som en tät dimma öfver fältet af de
många människornas andedräkt — gingo de, vana
som de voro att alltid intaga främsta platsen, rakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
