Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En folkfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
EN FOLKFEST
»Spring nu här öfver folket.»
Och då Jemeljan tittade sig om, såg han, hur
gossen, i det han än dök ner i hopen, än höjde
sig öfver den, på axlar och hufvuden kilade allt
längre och längre bort. Jemeljan fortsatte att
röra sig framåt, det var icke möjligt att göra
annat, men nu brydde han sig icke längre om
kröningsgåfvorna eller om att komma fram till
stånden. Han tänkte på gossen och på hvart Jascha
tagit vägen och på de ihjälklämda människor, som
han sett, när han kom fram till vallen. När han
kom fram till stånden, fick han sin påse och sitt
glas, men det gjorde honom icke längre någon
glädje. I första ögonblicket gladde det honom,
att det här var slut med trängseln, att han åter
kunde andas och röra sig. Men denna glädje
flög genast sin kos vid det, han här fick se. Han
fick se en kvinna i randig, sönderrifven halsduk
och med utslaget ljust hår ligga på rygg med de
i knäppkängor inneslutna benen rätt i vädret.
Den ena handen låg i gräset, den andra med
krökta fingrar på bröstet. Hennes ansikte var icke
hvitt, utan blåblekt, så som det endast är hos döda.
Hon var den första, som blifvit ihjälklämd och
utkastad här utanför planteringen framför den
kejserliga paviljongen.
Just som Jemeljan fick se kvinnan, stodo två
poliskonstaplar lutade öfver henne och en
poliskommissarie gaf dem några order. Och så kommo
kosacker ridande, och befälhafvaren ropade något
åt dem, och de sprängde emot Jemeljan och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
