Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En folkfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FOLKFEST
279
Hon greps af blygsel. Mannen förstod det och
bredde sin röck öfver henne.
»Det gör ingenting, lilla fröken, ni har i alla
fall lifvet i behåll.»
Det kom folk till, en poliskonstapel också.
Rina satte sig upp och förklarade, hvem hon var
dotter till, och hvar hon bodde. Jemeljan gick
efter en droska. Allt mera folk samlades till
platsen.
När Jemeljan kom med droskan, reste sig
Rina, man ville lyfta henne upp i den, men hon
kunde själf stiga upp. Hon skämdes bara öfver,
att hon var så trasig.
»Nå, men hvar är bror då?» frågade en af
kvinnorna, som kommit dit.
»Det vet jag, det vet jag inte,» svarade Rina
förtviflad. (Men så fort hon kom hem, fick hon
veta, att Alek lyckats rädda sig ur trängseln och
oskadd återvändt hem.)
»Det var han där, som räddade mig,» sade
Rina. »Om icke han varit, vet jag icke, hur det
skulle gått. Hvad heter ni?» vände hon sig till
Jemeljan.
»Jag? Det gör väl detsamma.»
»Hon är furstinna,» hviskade en af de
kringstående kvinnorna till honom, »och fasligt rik.»
»Kom med mig hem till min far. Han skall
belöna er.»
Jemeljans hjärta värmdes plötsligt af en känsla,
som han icke skulle velat byta bort mot en
lotterivinst på 200,000 rubel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
