Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om en moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIEN OM EN MODER
291
lyckliga. Men icke heller detta är fallet. Det är
något härvidlag, som är på tok. Nå, allt det där
har jag skrifvit ner. Ni skall läsa det, när jag
är död.»
Jag lofvade, fastän jag sade, att jag icke alls
väntade att öfverlefva henne. Därpå skildes vi.
Men en månad senare fick jag veta, att hon var
död. Hon hade blifvit illamående under
gudstjänsten, satt sig på en fällstol, som hon hade med
sig, lutat sig mot väggen och dött genast. Jag
reste dit till begrafningen. Nästan alla barnen
voro församlade, utom Elena, som var utomlands,
och Mitja, han som haft skarlakansfeber, och
som icke kunde komma, därför att han just då
var i Kaukasus för att kurera sig efter en svår
sjukdom.
Begrafningen var praktfull och ingaf munkarna
större aktning än hvad de känt för henne under
lifstiden. Hennes saker delade barnen sinsemellan
som suvenirer. Och mig gåfvo de till minne af
vår gamla vänskap hennes brefpress af malakit
och sex gamla anteckningsböcker i saffianband
och fyra nya, vanliga enkla skolskrifböcker, hvilka
hon skrifvit i klostret »om allt detta», som hon
sade.
I dessa dagböcker kunde man läsa denna
präktiga och framstående kvinnas hela gripande
och lärorika historia.
Eftersom jag i fyrtio år känt henne och
hennes man, och hennes barn födts, vuxit upp och
gift sig under mina ögon, kan jag öfverallt, där det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
