Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om en moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIEN OM EN MODER
293
Men jag vill beskrifva allt i tur och ordning.
Han är son till Anna Pavlovna Lotuchin, spm är
släkt både med Oblonskis och Mikaschnis, hans
äldre bror är den Lotuchin, som gjorde sig så
bemärkt vid Sevastopol, och han, Alexej — min,
ja min Alexej — var också med vid Sevastopol,
men bara för att icke sitta hemma, när andra sleto
ondt och dogo därborta. Han står öfver all
äregirighet. Efter fälttåget tog han genast afsked och hade
någon plats i Petersburg, men har nu flyttat till
vårt guvernement, där han sitter i en kommitté.
Han är ung men allmänt värderad och omtyckt.
Det var Mischa, som förde honom till oss. Han
kände sig genast hemmastadd här Mamma blef
alldeles betagen i honom, pappa åter bemötte
honom med en viss köld, som han gör med alla
friare. Han började genast kurtisera Nadja, så
som man kurtiserar en sextonårs flickunge, men
jag kände strax i djupet af mitt hjärta, att det var
jag, fast jag icke tordes erkänna det för mig själf.
Han började komma till oss allt oftare, och från
första stunden visste jag, fastän ingenting blifvit
sagdt, att det var oåterkalleligen afgjordt, att han
skulle det bli. I går när han gick, tryckte han
min hand. Jag vet icke hvarför, men jag kände,
att jag rodnade. Han såg på mig och rodnade
också och blef så förvirrad, att han tvärt vände
sig om, rusade ner, tappade mössan, tog upp den
och stannade ute på yttertrappan. Jag gick upp
till mig och tittade ut genom fönstret. Hans
hästar hade kört fram, men han satt icke i vagnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
