Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om en moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIEN OM EN MODER
297
»Det är inte alls något så fasligt glädjande,»
sade gubben Voronof till sin hustru, som stod vid
hans bord och ängsligt tittade på honom. »Snäll
och god! Snäll och god! Det är inte godheten
det kommer an på, men han har lefvat om ganska
duktigt, jag känner de där Lotuchins, jag, och så
har han ju ingenting utom sina vackra afsikter att
skaffa sig en plats. Och hvad vi ge dem, kunna
de icke lefva på.»
»Men de älska hvarandra. Och de ha ju gått
så öppet och ärligt till väga,» sade hon mildt och
saktmodigt.
»Ja, det förstås, någon fågel Fenix kan man
inte få, och sådana äro de alla, men jag hade
hoppats något bättre för Mascha. Det är en sådan
rättrådig varm natur. Hon hade varit värd den
bäste. Nå, det är ingenting vidare att göra åt den
saken, kom.» Och de gingo ut till de unga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
