- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
68

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - DYBBELKVARNENS SAGA.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sida vid sida, och klockorna i Sönderborg ringde öfver
deras grafvar, och Danmarks kvinnor kransade deras panna.

Ja. Slesvig var befriadt!

Backen här nedanför, som uppsparkats af stridande
män och fårats af kulor, plöjdes åter i fredens tid.
Mjölnaren byggde åter upp min stuga: jag fick nya stora
vingar, som lustigt svängde omkring, då de malde bröd
åt mitt folks barn.

Och åren gingo.

Ännu en gång stod mitt folk i vapen, redo att falla
med ära, ty på seger hoppades ingen.

Det var gråa tunga marsdagar för trettiosex år
sedan. Förtviflade, förfrusna, tillintetgjorda kommo de,
bataljonerna.

Långa mörka led släpa sig tungt framåt, uppför min
backe. När de tåga mig förbi, göra de honnör: jag är
ju krigskamraten, segermärket från 1848 års segerdagar!

Och mina vingar svänga ifrigt omkring, bringande
dem hälsning, sökande ingifva dem mod och hopp. Men
de märka det icke.

Mjölnaren, nu något åldrad, men oböjd, står i min
dörr med blottadt hufvud. De hälsa honom: på sitt sätt
är han ju en af Danmarks okufvade hjältar.

De komma från Dannevirke. Danmarks fäste har
fallit, Danmarks port är sprängd. Nu ligger Danmarks
rike öppet för fiendens härar, och Danmarks söner sörja.

De komma från Sankelmarks bloddränkta kärr, där
den tappre andssoldaten kämpat till det yttersta för att
frälsa sina bröder.

De komma hit till Dybbels minnesrika backar; de
gräfva sig som mullvadar ned i jorden, de bygga skansar
och bastioner. Mörka kolonner sno sig ned längs vägen
åt Sönderborg: ingen sång höres: doft ljuda deras
taktfasta steg på den gungande pontonbron öfver sundet.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free