Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort och ljufligt strömmar emot mig, när ditt kära namn
klappar på mitt hjärtas dörr. Och åter tackar jag dig för
all lycka du bragt mig, för den poesiens ljusstråle, du
kastat öfver min lefnad, aldrig förbleknad, aldrig förgäten,
ännu i mogna åren stark nog att väcka all ungdomens
hänförelse i min själ. Friedrich von Schiller, jag tackar dig!
Minnena från fordom stiga upp för mitt inre, och jag
småler för mig själf, där jag sitter allena i halfdunklet.
Jag ser min egen lilla person, då den var mycket
mindre än du nu, min Ebba, mödosamt sträfvande med
inlärandet af den svåra tyska grammatikläxan. Hur svår,
hur tråkig! Med mitt lilla pekfinger följde jag bokens
rader, rysande för det finstilta och än mer afskyende de
stora svarta orden, som skulle läras utantill. Huru
mödosam, huru ofattlig var ej denna språkets vetenskap för
barnets hjärna! Och jag ropade som du: usch, den stygga,
stygga läxan!
Då sträcktes en smal, fin hand fram bakom mig och
fattade boken. Jag såg upp och blickade in i min faders
älskade, bleka anlete, omgifvet af det silfverhvita håret.
Och hans läppar logo liksom hans ögon. ’Här, min
dotter’, sade hans blida röst, ’här skall du få en bättre
bok, en roligare läxa’, och han gaf mig en af de tjocka
böckerna i de mörkblå banden, hvilkas stora oförstådda
guldbokstäfver jag sett lysa emot mig från hans hylla,
dessa böcker, som ännu äro en af mina dyraste skatter.
Glad bytte jag bort min fula grammatika mot den
nya vackra boken. Min fader slog upp åt mig en sida;
hans kära hand smekte mitt hufvud: ’läs här, min dotter,
och gläd dig åt det vackra, det ädla, du nu skall få skåda!’
Jag såg med förtjusning, att det var ett teaterstycke;
sådana voro vid den tiden min käraste läsning. Huru ofta
hade jag icke smugit mig in i min moders lilla kabinett,
där hennes Shakspeare i högtidsdräkt låg på divanbordet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
