Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalrossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innan hon märkt sitt misstag. Detta skall hafva
händt en kvän, som likväl oskadd återkom från
äfventyret.»
Fångstmannens dröm i fråga om hvalross är
att träffa hjorden på land, det spelar i hans
fantasi samma roll som den stora guldklimpen för
guldgräfvarna. Numera inträffar detta mera sällan,
men under fångstperiodens början hände det ofta
nog. Efter Nordenskiöld må följande anföras.
»Under Stephen Bennets fjärde resa till Beeren
Eiland år 1606 dödades därstädes 700 till 800
hvalrossar på sex timmar och år 1608 nära tusen
på sju timmar. De på stränderna kvarlämnade
kropparna lockade björnar dit i sådan mängd, att
t. ex. år 1609 närmare 50 sådana dödades af
manskapet från ett enda fartyg. På ett ställe såg man
18 björnar på en gång. En norsk skeppare kunde
ännu under en öfvervintring på Beeren Eiland
1824—25 döda 677 hvalrossar. Men då Tobiesen
öfvervintrade därstädes 1865—66, fångade han
endast en hvalross, och de båda gånger, jag varit
i land på ön, har jag där ej sett en enda. Förr
träffade fångstmännen nästan hvarje år under
senhösten, då drifisen försvunnit, ’hvalross på land’,
d. v. s. flockar af flera hundra hvalrossar, som
krupit upp på någon låg jämn sandstrand för att
där nästan orörliga tillbringa dagar och veckor.
Under denna hvilotid tyckas de flesta vara
försänkta i djup sömn, dock ej alla, ty — enligt
enstämmig utsago af alla de fångstmän, med hvilka
jag talat härom — hålla några vakt för att varna
kamraterna när fara är å färde. Om nödig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
