- Project Runeberg -  Hafva djuren rätt att lefva /
130

(1907) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tilltalande jaktsättet och en jakt, om man kan kalla
det så, som skänkt och hvarje vår skänker jägaren
så mycket nöje, att man för intet pris vill afstå
därifrån. Dels har man denna årstid ej någon
annan jakt och dels inträffar den under den
härliga tid, då hela naturen sväller af lif och med
nästan oemotståndlig kraft drager naturvännen
ut i det fria. En sådan majafton i skogen, om
den är lugn, mild och vacker, öppnar vårt sinne
för så många olika storslagna intryck, om man
nämligen är mottaglig därför, att man får full
valuta för aftonen, äfven om man får nöja sig
med att endast på afstånd höra den efterlängtade
knispningen af en kulla. Man längtar med
vemodiga tankar hela vintern efter den dagen, då man
åter får fatta sin bössa och vandra till skogs
När så slutligen stunden är kommen, när man
åter står på den gamla berghällen i skogskanten,
åter hör trastens drillar, rödhakens vackra toner
och hvilket ögonblick som helst kan vänta att få
höra en morkulla nalkas, då känner man sig
liksom lefde man med i naturens utveckling; med
djupa andedrag indrager man den friska vårluften
hela ens varelse är uppfylld af fröjd, och man
märker, att äfven för oss är det vår. Så står
man där med tankarne flygande omkring i skogen,
än äro de uppe hos trasten på grantoppen, än
borta hos göken, som gal på afstånd, och än
nere hos sipporna på tufvan, och man har nästan
glömt hvarför man egentligen står där, då med
ens ett ljud når mina öron, som genomtlränger
hela min varelse och kommer mig att spritta, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 14:43:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvadjur/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free