Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 4. Impopularitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T9
Fattigdom och rikedom äro blott relativa begrepp.
Gilliatt hade litet jord och ett hus, och i jämförelse med
dem, som icke ha någonting alls, var han icke fattig. För
att sätta honom på prof och kanske äfven för att bjuda
ut sig själf — ty det finns kvinnor, som skulle gifta sig med
själfva den rika djäfvulen — sade en dag en ung flicka till
Gilliatt: »Nå, när tänker du då ta dig en hustru?»Han
svarade: »Jag tänker ta mig en hustru, när den Galande
klippan tar sig en man.»
Den Galande klippan är ett stort stenblock, som ligger i
en trädgårdstäppa strax invid herr Lemézurier de Frys
hus. Detta stenblock är mycket misstänkt; man kan
inte förstå hvad det har där att göra. Man hör där en
osynlig tupp gala — en högst obehaglig omständighet.
Dessutom är det bestyrkt, att blocket blifvit ditfördt af
luftandarna.
Om man nattetid, när åskan går, ser människolika
varelser flyga omkring i de röda molnen bland de fräsande
blixtarna, är det luftandarna. En kvinna, som bor i Grand
Mielles, känner dem mycket väl. En afton, då det var fullt
med sådana andar vid en korsväg, ropade denna kvinna
till en körande, som icke visste, hvilken väg han skulle taga:
»Fråga herrskapet där; det är ett mycket beskedligt och
artigt herrskap, som gärna ger folk besked.»— Man kan
våga tio mot ett att denna kvinna var en trollpacka.
Den förståndige och lärde konung Jakob I lät koka
kvinnor af den sorten lefvande, smakade på buljongen och
kunde af smaken säga, om det verkligen var en trollpacka
eller ej.
Det är att beklaga, att nutidens konungar icke längre
ha dessa talanger, som så tydligt framhöllo institutionens
nytta.
Det var icke utan goda skäl som Gilliatt misstänktes
för bedrifvandet af trollkonster. Man hade en gång vid
midnattstid, då han i stickande storm var ute ensam i
sin båt, hört honom utanför Sommeilleuseklipporna fråga:
»Kan jag komma fram?»
Hvarifrån en röst uppifrån klipporna svarade:
»Ja, friskt mod baral!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
