Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Tredje boken. Durande och Déruchette - 3. Rantaine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
buller med brottet. Som Tföräldrarna tillhört den lägre
medelklassen, fick barnet lära sig läsa: man uppfostrade
det. Den bleka, nästan i trasor höljda modern gaf
maskinmässigt »uppfostran»åt sin lilla gosse och lärde honom
stafva, en sysselsättning som hon dock allt emellanåt
måste afbryta för att hjälpa sin man vid något försåt eller
tjäna till lockbete för någon förbigående. Under tiden
låg »Jesu kors»(abce-boken) kvar på bordet, uppslagen på ’
det ställe där man lämnat den, och barnet satt drömmande
bredvid.
Fadern och modern blefvo slutligen gripna vid
föröfvandet af något brott och försvunno båda i straffängelsets
natt. Äfven barnet försvann.
Lethierry mötte en dag under sina vandringar en
äfventyrare sådan som han själf, räddade honom från någon
dålig bana han stod i begrepp att beträda, gjorde honom
en tjänst, blef honom tacksam därför, fattade tycke för
. honom, hjälpte honom på benen igen, tog honom med sig
till Guernesey, fann i honom en intelligent medhjälpare i
sina kustfartsaffärer och gjorde honom till sin kompanjon.
Det var den lilla Rantaine, som nu blifvit stor.
Rantaine hade liksom Lethierry en muskulös hals,
breda axlar och en rygg som den Farnesiska Herkules.
Lethierry och han, det var alldeles samma figur och
hållning, endast att Rantaine var litet längre. Den, som
bakifrån såg dem vid hvarandras sida gå fram och
tillbaka på stranden, sade: »Se där gå de båda bröderna!»
Såg man dem framifrån, var det något helt annat. Allt
som hos Lethierry var öppet, var hos Rantaine slutet.
Rantaine var en öfvad fäktare, spelade dragspel, snoppade
ett ljus med kula på tjugu stegs afstånd, förstod sig utmärkt
på att använda knytnäfvarna, deklamerade långa remsor
ur Henriaden och kunde tyda drömmar. Han kunde
utantill Treveuils »Grafvarna i S:t Denis». Han sade sig
ha varit intim vän med sultanen i Calicut. Om man
fått bläddra i den lilla annotationsbok han bar på sig,
skulle man där bland andra anteckningar kunnat träffa
på sådana saker som dessa: »I en af cellerna i S:t
Josefsfängelset i Lyon finns en fil gömd i en spricka i muren. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
