Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Tredje boken. Durande och Déruchette - 8. Visan Bonny Dundee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
bjälkar, var liksom väggarna hvitlimmadt. Till höger
om dörren var uppspikadt ett vackert sjökort öfver det
normandiska öhafvet, med underskrift: W. Faden, 5 Charing
Cross. Geographer to His Majesty, och till vänster en af
dessa stora bomullsdukar, där alla sjöfarande nationers
flaggor äro afbildade i lysande färger, med Frankrikes,
Rysslands, Spaniens och Förenta staternas flaggor i hörnen
och den engelska Union Jack i midten.
Douce och Grace voro ett par präktiga flickor. Douce
var inte elak och Grace inte ful. Dessa farliga namn hade
således icke slagit illa ut Douce, som icke var gift, hade en
älskare. På öarna i La Manche är ordet i bruk, saken
också. De båda flickorna hade hvad man kunde kalla ett
kreolskt sätt att tjäna, ett slags säflighet, som är utmärkande
för den normandiska tjänstklassen på öarna. Grace,
kokett och vacker, tittade ständigt utåt horisonten med en
katts oro. Det kom sig däraf, att hon, som i likhet med
Douce hade en älskare, dessutom, efter hvad malisen påstod,
hade en man till sjöss, hvars återkomst hon fruktade. Men
detta är en sak, som vi inte ha att göra med. Skillnaden
mellan Grace och Douce var den, att i ett mindre strängt
och ärbart hus skulle Douce förblifvit en grof kökspiga och
Grace blifvit en intrigant kammarsnärta. De talanger
Grace möjligen hade voro dock förspillda på en så
renhjärtad och oskuldsfull flicka som Déruchette. Dessutom
voro Douces och Graces små kärleksäfventyr höljda i
djupaste hemlighet; ingenting däraf kom till mess Lethierrys
öron och ingenting däraf återföll på Déruchette.
Salen på nedra botten, en hall med spis och bänkar och
bord kring väggarna, hade på sjuttonhundratalet tjänat
till samlingsplats för en konventikel af landsflyktiga franska
protestanter. Den nakna stenväggens enda prydnad var ”
ett i svart träram infattadt plakat af pergament, på
hvilket biskopen af Meaux, Bénigne Bossuets bedrifter voro
beskrifna. Några af denna roffågels olyckliga stiftsbor, som
vid Nantesiska ediktets återkallande blifvit förföljda af
honom och tagit sin tillflykt till Guernesey, hade på denna
vägg hängt upp denna tafla till ett vittnesbörd därom.
Man läste där, om man lyckades dechiffrera en klumpig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
