Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Tredje boken. Durande och Déruchette - 12. Ett undantag i Lethierrys karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
sabbaten till och med den noggrant knutna halsduken.
»Att icke låta utpeka sig»är en annan förfärlig lag. Att
bli utpekad är diminutivet af att bli förbannad.
Små— städerna, skvallersystrarnas dypöl, excellera i denna
elak
het att isolera människor, som är förbannelsen sedd
genom kikarens lillända. Äfven de mest oförfärade ftrukta
odenna liga af smädeskor. Man trotsar karteschregnet,
man trotsar orkanen, men för madame Pimbéche tar man
ovillkorligen ett steg tillbaka. Mess Lethierry var mera
envis än logisk, men under detta tryck gaf till och med
hans envishet vika. Han hällde — ett annat talesätt fullt
af dolda eftergifter, stundom omöjligt att uttrycka i ord
— 3vatten i sitt vin». Han höll sig på afstånd från kyrkans
män, men han stängde icke beslutsamt sin dörr för dem.
Vid officiella tillfällen och de på bestämda tider
återkommande besöken af prästerskapet tog han med kall
artighet emot både den luterska kyrkoherden och den
katolska kaplanen. En och annan gång med långa
mellantider följde han äfven Deéruchette till den anglikanska
kyrkan, dit dock äfven hon icke gick oftare än på de fyra
stora högtidsdagarna.
Nog af, dessa kompromisser, som voro mycket
påkostande för honom, retade honom, och långt ifrån att göra
honom gynnsamt stämd för kyrkans män, endast ökade de
hans inre afvoghet. Han höll sig skadeslös genom att sedan
gyckla så mycket mera, Denna oförargliga människa
visade sig bitter endast i denna punkt. Det stod nu en gång
för alla icke att hjälpa. Det var faktiskt och absolut
hans temperament, och man fick hålla tillgodo med det.
Allt slags prästerskap misshagade honom. Han hade
den revolutionära bristen på all vördnad i så fall. Mellan
den ena och den andra kulter gjorde han föga skillnad.
Han ville icke ens göra rättvisa åt detta ofantliga
framsteg: att icke tro på den verkliga närvaron i nattvarden.
Hans närsynthet i dylika saker gick ända därhän, att
han icke såg någon skillnad mellan en protestantisk präst
och en katolsk abbé. Han förväxlade en lutersk teologie
doktor med en katolsk pater. Han sade: »Wesley är inte
en bit bättre än Loyola». Då han såg en protestantisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
