Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Fjärde boken. Säckpipan - 1. Första skimret af en morgonrodnad eller en eldsvåda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE BOKEN.
Säckpipan.
I.
Första skimret af en morgonrodnad eller en eldsvåda.
Gilliatt hade aldrig talat med Déruchette. Han kände
henne endast så till vida, att han sett henne på afstånd,
såsom man känner morgonstjärnan.
Vid den tid, då Déruchette mött Gilliatt på vägen
mellan S:t Pierre Port och Le Valle och beredt honom den
öfverraskningen att skrifva hans namn i snön, var hon
sexton år. Just dagen förut hade mess Lethierry sagt till
henne: »Seså, inga barnsligheter längre, du är ju nu stora
flickan.»
Detta namn Gilliatt, skrifvet af detta barn, hade fallit
1 ett okändt djup.
Hvad voro kvinnorna för Gilliatt? Han skulle själf
icke kunnat säga det. Då han mötte en, ingaf han henne
en viss rädsla och hon honom. Han talade aldrig med
en kvinna annat än i yttersta nödfall. Då han var ensam
på en väg och såg en kvinna komma mot sig, klättrade
han öfver ett staket eller fördjupade sig i ett snår och
försvann. Till och med de gamla undvek han. Han hade en
gång i sitt lif sett en parisiska. En resande parisiska var på
denna aflägsna tid en sällsam händelse på Guernesey.
Och Gilliatt hade hört denna parisiska berätta sina olyckor i
6. — Victor Hugo. Hafvets arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
