- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
87

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Fjärde boken. Säckpipan - 3. Visan Bonny Dundee finner genklang bland kullarna - 4. Hvad farbrodern tänkte om serenaderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

mörkret utanför. Någon, som förmodligen befann sig på
sluttningen af kullen eller vid foten af Le Valles
slottstorn eller kanske ännu längre bort, spelade ett stycke på
ett musikinstrument. Déruchette kände igen sin
älsklingsmelodi Bonny Dundee, spelad på säckpipa. Hon kunde
icke begripa det.

Från och med nu förnyades denna musik då och då
vid samma tid, i synnerhet då nätterna voro mycket mörka.

Déruchette tyckte inte mycket om det.

4.
Hvad farbrodern tänkte om serenaderna.

Fyra år gingo.

Déruchette skulle snart fylla tjuguett år och var
fortfarande ogift. ,

En författare skrifver någonstans: »En fix idé är en
borr. Med hvart år borrar den sig en gänga djupare in.
Om man försöker att rycka den ur oss, skall det första året
håret, andra året skinnet, tredje året benen i kroppen och
fjärde året hjärnan följa med.»

Gilliatt befann sig just i detta fjärde år. Han hade
ännu icke sagt ett ord till Déruchette. Han tänkte på den
förtjusande flickan. Det var allt.

En gång, då han händelsevis var i S:t Sampson, hade
han sett Déruchette stå och tala med mess Lethierry
utanför porten till Les Bravées, som vette åt hamnen. Gilliatt
hade vågat gå helt nära dem och trodde sig med visshet
ha sett, att Déruchette log, då han gick förbi. Det var
visst ingenting omöjligt.

Déruchette hörde alltjämt då och då säckpipan.

Men mess Lethierry hörde den också. Denna envisa
musik utanför Déruchettes fönster hade slutligen väckt hans
uppmärksamhet. Att den var öm och smäktande, gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free